Hungerspelen

Hagalidskolan arbetar vi mycket med att läsa skönlitteratur och eleverna läser varje termin två böcker fördelat på svenska och engelska. Vi valde att avsluta åttornas vårtermin 2020 i svenska med Hungerspelen av Suzanne Collins. Mina elever har i skrivande stund precis lämnat in uppgifterna till det sista lässtoppet och jag ska i veckan ha ett par större resonerande uppgifter, där bedömningen hamnar på nians betyg. Det är faktiskt skönt att slippa nonsensuppgifter sista skolveckan, även om eleverna tycker vi borde ägna oss åt roligare saker som att göra: ingenting. Nähä, svarar jag. Ingenting får ni göra på fritiden! 

Vi valde att fördela arbetet med boken över sex veckor och varje fredag har eleverna haft lässtopp med inlämning av tillhörande uppgifter. Då det finns ett stort motstånd till läsning hos många ungdomar idag ägnar vi en ganska stor del av lektionstiden till att läsa. I praktiken innebär det att eleverna läser cirka 40% av lektionstiden, och resten av tiden ägnas åt genomgångar, diskussioner samt att svara på uppgifter. Vi utgick mycket från den pedagogiska lärarhandledningen från SFI när vi satte samman detta tema, men vi tog även vara på uppgifter från olika sajter och inkluderade dem i ett studiehäfte, tillsammans med svåra ord.

Den första veckan inleddes med gemensam läsning, men vi hann också med en kortare genomgång kring dystopier och totalitära samhällen. Vårt fokus den här veckan bestod efter läsning att lära känna karaktärer och omgivningen i boken. I vecka två fick eleverna rita upp ett VENN-diagram mellan totalitära regimer och Panem och eleverna arbetade utifrån EPA. De inledde med att skriva ner vad de lärt sig och slutligen var hela tavlan fylld med tankar kring detta.

Eleverna läste främst enskilt denna vecka, och de avslutade veckan med att samtala om läsningen i grupper utifrån Aidan Chambers modell om de fyra grundfrågorna. Jag valde, efter att ha läst Jenny Edvardssons senaste bok Läsa och samtala om skönlitteratur (2019) som diskuterar Chambers modell, att utveckla det till fem kolumner.

Sammanställning av vad 8C tänkte efter två veckors läsning

Fredagar som alltid innebär lässtopp ägnas främst till diskussion och att svara på läsarorienterade uppgifter. Ibland har de fått arbeta med text och tanke där de själva väljer citat som de kommenterar och vid andra tillfällen finns uppgifter som ska få eleverna att reflektera kring budskap och tema. För att kolla av att eleverna ”hänger med” i läsningen haft jag vid ett par tillfällen haft examinerande kortskrivningar där jag utgått från händelser i det aktuella kapitlet. Utifrån elevernas svar har jag kunnat skilja de som läser från de som inte gör det och har därefter haft en tätare kontakt med de elever som av olika anledningar haft det svårt för läsningen och i enstaka fall har jag kontaktat vårdnadshavare för att få stöd hemifrån med läsningen.

Jag upplever att de allra flesta har varit engagerade när vi har läst Hungerspelen och boken skiljer sig en hel del jämfört mot Jag, En av David Levithan som vi läste gemensamt HT19. Då arbetade vi mycket kring bildspråket i texten, medan denna gång har vi fokuserat mycket kring budskap och tema i boken och hur Collins kritiserar sin samtid. 

Ett axplock om vad eleverna tycker är bokens huvudbudskap

“Jag tror nog huvudbudskapet är en kommentar på fascistiska samhällen med stora klasskillnader. Hur de kan trycka ner sitt folk med skrämseltaktik och samtidigt ge folket i huvudstaden mer och mer privilegier. Sedan så visar hon (Collins) hur nöjen förblindar människor ifrån verkligheten, vilket går tillbaka till romarrikets bröd och skådespel, en taktik att få ögonen bort från samhällets alla brister. “

“Från miljöperspektiv så ser man redan i början att boken tydligt bygger på att Panem var ett land som blev mindre på grund av miljöproblem. Vi alla vet idag att miljöproblemen är stora och att de måste reduceras. Men att bygga en bok på den tanken om en värld som är så hemsk gör tanken mer överdriven vilket får folk att tänka efter mer, tror jag.”

“Det finns nog en hel del olika budskap och det går nog att komma på fler än författaren tänkte på utifrån egen tolkning. Men jag skulle vilja säga att huvudbudskapet handlar om klasskillnaderna som både finns idag runt om i världen, i historien och väldigt tydligt i Panem med distrikten. Hur olika distrikten har det med skilda livsvillkor utifrån ekonomin och arbete. Precis som de fungerar i vårt klyftade samhälle. Hur t.ex. Katniss är från distrikt 12 det fattigaste distriktet där de arbetar med kolgruvor. Katniss och hennes familj får kämpa för att överleva vardagen och inte kan ta mat på bordet för givet. Vilket t.ex. Cato från distrikt 2 tar för givet. Vilket senare inte kommer vara till hans fördel inne på arenan när Katniss och Rue överlistar karriäristerna och spränger deras matförråd.”

“Ett budskap…, är att människor inte är goda eller onda utan alla har både en sida som de visar i till exempel hungerspelen…, När människor sätts i en situation att antingen döda eller dödas så brukar vi göra vad som helst för att överleva och då blir vi som djur vilket var de Gale nämnde vid början av boken då han skulle ge Katniss tips om hur hon skulle överleva och att döda människor är samma sak som att jaga i skogen eftersom i båda fallen så dödar man för att överleva. Detta gäller också för hungerspelens publik som kollar på och jublar när barn dödar varandra vilket kan kopplas till romarriket då folk kollade på gladiatorerna. Vi människor gillar spänning som vi också upplever när vi kollar på filmer och tv serier men för huvudstadens befolkning så är det ju nästan som att de inte ser hungerspelen som en allvarlig sak utan bara en show som underhåller dem.”

“Jag skulle se det som att det är ett sätt att bryta normer eftersom katniss beskrivs mer som den mindre känslosamma personen som inte berättar hur hon känner och sen att hon är den starka som jagar och inte gör saker utan och tänka på konsekvenserna och känner sig inte bekväm i flickiga saker såsom klänning medans Peeta är den känslosamma och bryr sig och visar sina känslor för Katniss tydligt.”

“Först av allt, sättet vi utnyttjar människor. Att vi genom historien har utnyttjat människor för egen vinning, t.ex. slaveri. På samma sätt utnyttjar makthavarna i Panem människorna i distrikten då de tvingas att försörja huvudstaden genom att arbeta hårt, men även hur människor slängs in i en arena för att underhålla dem i makten vilket jag även tänker koppla till nästa punkt. För det andra, hur vi idag ser på dokusåpor såsom det vore ett slags krig när det samtidigt berättas i nyheter om riktiga människor i krig som vi underskattar, vi ser båda dessa likvärdiga på grund av sättet massmedia är uppbyggt idag. I dessa dokusåporna är det dessutom ofta inte de bra som vi röstar fram utan de karismatiska eftersom att vi tittare vill ha underhållning för oss själva.”

”Jag anser att huvudbudskapen är att det är väldigt mycket ojämlikt i de olika distrikten och distrikten är som olika länder. …, Jag tror också att budskapet är att en person kan förändra mycket.”